Alla ingredienserna finns med. Sofie som så gärna vill vara en utmanande och häftig tjej baljar i sig alldeles för mycket av busgroggen blandad på alla sorter i farsans barskåp och blir redlös. Skolans grabbige "påve", som bärs upp av sitt lilla hov, missar inte chansen att försöka hävda sig på den utslagnes bekostnad. Och ingen vågar förstås ställa sig upp och protestera. I stället börjar snart bildbevisen cirkulera på skolan och ryktet att Sofie är en riktig hora blir förstås mer eller mindre sant. Inte ens hennes bästisar kan stå emot. Och än värre är det med vuxenvärlden. Där finns inget annat att hämta än salt till de unga såren.
Teresa Fabik lyckas till stora delar gör en riktigt gripande film om tonårsproblematiken, men hon kunde tagit sig ut på än djupare vatten. De intressanta attityderna med grupptrycket som styr hela livet för tonåringarna är klockrent. Likaså hur unga tjejer exponeras och exponerar sig med hårt driven sexisitiskt anslag. Bristande förståelse hos både lärare och föräldrar. Men inte finns det så barnsliga lärare på högstadiet som den nyutexaminerade Åsa? Sofie farsa Krister, är väl ungefär som föräldrar i allmänhet. lagom oförberedd när barnet börjar stapla ut i vuxenlivet. Sen finns det förstås en naiv med god hjärtad kraft som till sist blommar ut, lite både här och där. Det blir något tillrättalagt mot slutet, men ändå en inblick i hur det fortfarande är att vara tonåring. en film som nog har sitt värde både för tonåringarna och för oss vuxna.