En tidlös klassiker av episka mått

"De bästa åren" intar en särställning i såväl omfång som intensitet bland filmer om den omedelbara efterkrigstiden.

Fred (Dana Andrews) och Peggy (Teresa Wright) har i "De bästa åren" (1946) en av Hollywoodhistoriens kanske mest övertygande kärlekshistorier.

Fred (Dana Andrews) och Peggy (Teresa Wright) har i "De bästa åren" (1946) en av Hollywoodhistoriens kanske mest övertygande kärlekshistorier.

Foto: Miramax/SVT

Filmtips2021-02-12 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: De bästa åren

Tillgänglig: Visas på SVT Play till och med den 5 mars

I rollerna: Dana Andrews, Teresa Wright, Harold Russell med flera

Regi: William Wyler

Speltid: 172 min

Klassklyftor, vänskap, krigstrauman och kärlek – den episka berättelsen om livet i den fiktiva amerikanska staden Boone City kretsar kring tre krigsveteraner och deras kamp för att återvända till ett normalt liv. Främlingskapet är stort inför ett samhälle som helst vill glömma och gå vidare; för soldaterna har minnena och upplevelserna från kriget blivit en del av deras identitet. Fotografen Gregg Toland vidareutvecklade här sitt arbete med djupfokus från "Citizen Kane" (1941) i bilder med oerhörd detaljrikedom, vilka fylls av regissören William Wylers komplexa iscensättningar i djupled.

Den verkliga krigsveteranen Harold Russell övertygar i sin Oscarsbelönade insats som den invalidiserade Homer, även om filmmusiken lite väl starkt understryker porträttets sentimentala slagsida. Starkast lyser ändå Dana Andrews – vars fall från krigshjälte till marginaliserad arbetarklass känns inpå bara skinnet – och Teresa Wright, som tillsammans har en av Hollywoodhistoriens kanske mest övertygande kärlekshistorier. "De bästa åren" är en storslagen och gripande fresk över livet i en mellanstor amerikansk stad 1946, fylld av små ögonblick och stora; motsättningar och solidaritet; kärlek och hat. Det är melodram när den är som bäst – en kombination av knivskarp samhällsanalys och stora känslor.