Andlös spänning i Kurosawas urbana mästerverk

Akira Kurosawa lämnar samurajerna därhän i den noir-doftande klassikern "Himmel och helvete".

Den rike direktören Kingo Gondo (Toshiro Mifune) har ett svårt dilemma i Akira Kurosawas spännande och samhällskritiska kriminalfilm "Himmel och helvete" (1963).

Den rike direktören Kingo Gondo (Toshiro Mifune) har ett svårt dilemma i Akira Kurosawas spännande och samhällskritiska kriminalfilm "Himmel och helvete" (1963).

Foto: Studio S Entertainment

Filmtips2021-04-30 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Himmel och helvete

Visas på: Triart Play

I rollerna: Toshiro Mifune, Tatsuya Nakadai, Kyôko Kagawa

Regi: Akira Kurosawa

Speltid: 143 min

Bland de filmer av den japanske regissören Akira Kurosawa som nyligen har lanserats för strömning i Sverige finns vid sidan av välkända titlar som "De sju samurajerna" även flera mindre kända mästerverk. I Ed McBain-filmatiseringen "Himmel och helvete" (1963) ger regissören uttryck för sin fascination för amerikansk noir, men placerar handlingen i ett samtida Japan.

Toshiro Mifunes företagsdirektör bor med sin familj i en lyxvilla på toppen av ett berg – ett symboliskt läge som gör honom till måltavla för en hänsynslös kidnappare. Denne tar dock miste och rövar bort chaufförens son, vilket försätter direktören i ett akut moraliskt dilemma. Genialt kluven i två halvor är filmen både ett kidnappningsdrama och en kriminalfilm. Det svartvita Cinemascopefotot är lika virtuost vare sig det fångar inledningens klaustrofobiska interiörer, eller de urbana storstadsmiljöerna under andra delens polisutredning.

Regissören riktar i filmen en skarp blick mot samhällets klassklyftor, och finner såväl moralisk korruption som solidaritet och medmänsklighet. "Himmel och helvete" är dock inte minst oerhört spännande, och den omskakande första halvan mynnar ut i filmhistoriens kanske mest spännande tågsekvens. När perspektiven sedan vänts och vridits möts de två antagonisterna slutligen i en existentialistisk urladdning som lämnar publiken bedövad.