Tidlös djungelskräck om imperialismens vansinne

Jakten på rikedom leder till galenskap i Amazonas djungler i klassikern "Aguirre – Guds vrede".

En maktgalen conquistador (Klaus Kinski) leder i "Aguirre – Guds vrede" en expedition vars mål är den mytomspunna staden Eldorado.

En maktgalen conquistador (Klaus Kinski) leder i "Aguirre – Guds vrede" en expedition vars mål är den mytomspunna staden Eldorado.

Foto: Cineasterna

Filmtips2021-04-23 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Äventyr/Skräck

Titel: Aguirre – Guds vrede

Visas på: Cineasterna, Draken Film, SF Anytime med flera

I rollerna: Klaus Kinski, Ruy Guerra, Helena Rojo med flera

Regi: Werner Herzog

Speltid: 95 min

Thomas Mauchs foto lyfter fram djungelns oförlåtande grymhet med en mardrömslik realism och filmen influerade andra mästerverk som "Apocalypse now", men Werner Herzogs tredje långfilm från 1972 blev nästan mer känd för sin tumultartade inspelning. Filmen spelades in djupt inne i Perus djungler och i kronologisk ordning för att sätta skådespelarna i rätt stämning av stegrande galenskap.

Klaus Kinski fick sitt internationella genombrott som den despotiske conquistadoren Aguirre som 1560 leder en expedition till Eldorado. Kinski bar alltid pistol och plågade inspelningen med vredesutbrott. Vid ett tillfälle sköt han av fingret på en statist. Herzog hotade själv att skjuta Kinski och sedan sig själv om denne inte fullföljde sitt uppdrag (en tredjedel av budgeten hade gått till Kinskis lön).

Kinskis diagnos påstås ha varit anti-social personlighetsstörning, och den lyser igenom i den maktgalne Aguirre, övertygad om att han bär på Guds vrede. Kinskis stereotypt "nordiska" utseende – blå ögon och blont hår – påminner om korsriddare och om Hitlers idealbild av "arier". Jakten på rikedom, ägande och ära går i filmen ut över indianer som dör för expeditionens meningslösa mål. Herzogs vision är mer komplex än ett historiskt drama tillåter. Filmen är snarare en tidlös skräckrulle om imperialismens vansinne.