De levererar ett par vackra stråkballader, några nerviga rocklåtar liksom i förbigående och det funkar än så länge, även om det är en bra bit kvar till höjdpunkterna från bandets första skivor.
Singeln "Positivity" är ett tydligt exempel på det. En låt som är okej, men som är miltals från "Metal Mickey" och "Animal nitrate" och knappast något som säljer fullängdaren, men som i det här sammanhanget fungerar riktigt bra.
Det finns flera sådana låtar på "A new morning". "Lonely girls" och "Lost in tv" är kanske de mest tydliga exemplen på ballader som växer och tillslut sätter sig. "One hit to the body" sällar sig också till den skaran och det finns även en och annan rockare av klass, men Brett Anderson och hans mannar kan bättre.
Åtminstone kunde de det förr i tiden.