Det här är andra försöket Skånebandet gör för att nå ut på en internationell scen. Musikaliskt är stilen mycket, för att inte säga väldigt mycket Bob Hund. En närmast kaotisk blandning mellan punk, synth och någon slags psykadelisk hippierock och samtidigt ändå rakt på. Motsägelsefullt kanske. Men ändå bandets egna stil. Bob Hund hyllades mest för sina fantastiska liveframträdanden och har säkert skrivit in sig som ett av Sveriges all-time-high - på scen. Många har visat skepsis mot bytet till Bergman Rock och engelska. Jag tycker det är håller, väl spå bra som Bob Hund. Kanske inte bättre. Men lika bra. Minst. Och "Bonjour Baberiba pt II" visar det kanske än bättre än gruppens första platta.