Det är mer gitarr och på vissa spår finns också influenser av country och folksång som i "Ne bouge pas". Hon har också fått hjälp av fyra manliga röster eller "fyra typer" som de kallas för i skivans titeln. En sak som är oerhört skönt för i alla fall mina öron är att hon inte känner det nödvändigt att använda sig av höga toner i varje ballad men ändå låter det kraftfullare än någonsin, och "Mon homme" är ett vackert exempel på det.