Randy och Whyte Seeds bidrar med två låtar vardera och kan Randy få ett välförtjänt genombrott med sin underbara "X-ray eyes" vore ingen gladare än jag. Bortsett från dessa relativt välkända namn och Melody Club är det många för mig helt okända artister som övertygar. Någon eller några som kallar sig Leif Karate, gör härlig pop i "Billy the coach" och Camela Leierth övertygar i "Stupid".
Bra är också Isolation Years i lugna "Say oh say" och David Shutrick visar med sitt Selfish i "Snowflakes" att hans låtskrivarådra inte sinat.
Är filmen lika bra som musiken kan det absolut vara värt ett besök i biosalongen.
Blandad kompott för filmduken
Har inte sett Ulf Malmros ?värmländska gangsterkomedi" och kan därför inte bedöma hur den här musiken passar in i filmen, men rent musikaliskt är det helt okej. En salig blandning förstås med punk, hård rock, rap och pop. Därmed sagt att ingen säkert gillar allt på den här plattan, men å andra sidan bör det finnas något för nästan alla.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
FILMMUSIK
Randy, Whyte Seeds, Papa Dee med flera:
"Smala Sussie"
(Stockholm records)