Plattan saknar icke alls förtjĂ€nster. TitelspĂ„ret, "Allt Ă€r som förut" och "Dansa pĂ„ min grav" fĂ„r stilpoĂ€ng och ligger i samma division som gamla pĂ€rlor som "Vi kommer aldrig att dö" och "Ănska dig en stilla natt".
Problemet med Bo Kaspers Àr att de blivit sÄ bra pÄ att vara Bo Kaspers. Deras lÀttÀlskade oemotstÄndliga lightjazz har skruvat sig in i svenska vardagsrum och liksom blivit ett med sjÀlva inredningen, bossagunget, svÀnget och texterna - det Àr den perfekta musiken att mÄ alldeles hÀrligt bra till.
Men problemet, som ligger i att Bo Kaspers Àr sÄ bra pÄ att vara Bo Kaspers, uppstÄr först nÀr det Àr nÄgot som inte riktigt Àr som det brukar. Som hÀr, pÄ "Vilka tror vi att vi Àr".
Kanske Àr det frestande att slÀppa jazzkostymen, nÀr den blivit allemanskÀr, men nÀr Bo Kaspers vÀljer att skala stora delar av sin musik utan att ersÀtta med nÄgot annat blir tyvÀrr resultatet ganska tamt och blekt och sömnigt. Det blir varken jazzcoolt eller hÀftigt blÄs och kanske passar den hÀr plattan Ànnu mer Àn orkesterns tidigare till kaffe i fÄtöljen eller som bakgrund pÄ parmiddagar.
Texterna har ocksÄ skalats, inte alltid pÄ ont, men heller inte enbart pÄ gott. I sina vassaste stunder har Bo Kasper en otrolig förmÄga att beskriva mitt-i-livet-kÀnslorna med fÄ, vÀl valda ord. Men det finns nÄgot riktigt textligt bottennapp ocksÄ, som "Sockerdricka och sprit".
Kom tillbaka, Bo Kaspers Orkester!
Bo Kasper har tappat nÄt...
Lika hantverksskickligt musicerande frĂ„n BKO som vanligt. Bo Kasper sjunger nĂ€ra, lĂ€tt och ledigt Â- som han brukar. Men Bo Kaspers Orkester Ă€r faktiskt inte lika bra som de kan vara pĂ„ nya albumet "Vilka tror vi att vi Ă€r".
Foto:
Fakta
POP
Bo Kaspers Orkester:
"Vilka tror vi att vi Àr"
(Sony)