Och jag kan till viss del hålla med honom om att Gustav verkar veta vad han gör. Låtarna är välspelade och Gustav har en bra röst, och man kan efter ett tag av lyssnande komma på sig själv med att sjunga med i en del av dem.
Men det finns även en del problem med den här skivan. Det mer uppenbara är att det är svårt att sticka ut som duktig kille med gitarr, eftersom det verkar fullkomligt vimla av sådana just nu. Det är helt enkelt svårt att göra något som känns nytt. Gustav försöker, bland annat har han med sig en samling duktiga musiker på skivan, som spelar till exempel piano, tvärflöjt, orgel och banjo, något som lyfter en del låtar, men det räcker inte riktigt ända fram.
Men det finns ett annat problem med skivan som jag från början inte riktigt kunde sätta fingret på. Men så slog det mig: eftersom jag tillhör kategorin människor som kan få gåshud av en perfekt formulerad, originell textrad, så är det helt enkelt Gustavs texter som stör. Det känns som om texterna består mest av naiva klyschor och nödrim, vilket ibland kan göra mig riktigt irriterad när jag lyssnar på låtarna.
Men. Det råder ingen tvekan om att Gustav har talang, och med tanke på att han bara är 20 år gammal, så tror jag att det här är problem som kanske kommer att försvinna med tiden.