Ett och ett halvt år senare har nu bandets första fullängdare, "Awake from the dead, my dear best friend", landat i butikerna.
Från början tänkte Niccokick spela helt instrumentalt, men ångrade sig snart. De visar förvisso sin kvalifikation i inledande spåret "Leave for space", men att de sedermera tog till sång kan vi också vara tacksamma för.
Andreas Söderlunds säregna gnällstämma påminner om Dinosaur Jr-vokalisten J. Mascis och är nog ganska lätt att hata. Men förmodligen är den också lika lätt att älska. Den är Niccokicks starka signum, tillsammans med kontrastrika musiken.
Ena stunden är det tungt och stillsamt vemod, nästa stund exploderar bandet i en energi där högtalarna nästan lyfter av trycket från strängar som slås av och larmande gitarrer som slås sönder mot scengolvet.
"Love & neon lights" bör dessutom spelas på varenda förfest, fest och efterfest ett tag framöver. Allt annat är omdömeslöst.
Eller, ja, till efterfesten passar nog vackra "Sunday night" bättre.