Brittrockens revansch

För att bara nämna några av de grupper som stod i frontlinjen för den brittiska eran. Här dansar i stället sångaren Finn Andrews ständigt hand i hand med Morrissey och Julian Casablanca och lånar - givetvis - en hel del från Suede. Han låter gitarrerna väsa fram sina ljud och får såväl pianot som synthen kompakt och stilla och det hela är mycket vackert. Samtidigt är det fart och fläkt, gruppen stampar där de står men det är det som gör den här skivan så bra, att den är som en bubblande sexuell frustration som aldrig vill frigöra sig, som aldrig vill nå sitt klimax för den vet att den gör sig bäst där; i det putsade och vackra tillståndet. Och det är däri som britrocken kan komma att vandra in i en ny era. The Veils kan ha startat något stort.