Det bästa sedan Pogues

Förra året charmades man av Dropkick Murphys och nu är det dags för Flogging Molly. Gruppen består av en grupp rutinerade musikerna med rötterna på den gröna ön och därifrån hämtar de också sina musikaliska influenser.
Liksom klassiska The Pogues lyckas Flogging Molly också förena den traditionella folkmusiken, men punk och rock. Det råder knappast någon tvekan om att Flogging Molly lyssnat, älskat och lärt av just Shane McGowan och hans mannar.
Ibland känns låtarna till och med så nära besläktade med Pogues att man i minnet börjar leta efter vilken Pogueslåt som inspirerat.
"Drunken lullabies" klarar dock att stå på egna ben och skivan är i många stycken en riktigt härlig adrenalinkick. Det svänger alldeles förträffligt om titelspåret "WhatŽs left of the flag", "The Kilburn high road" och "Rebels of the sacred heart". För att inte tala om orientaliska “Another bag of bricks" som väl kan betraktas som Mollys svar på “Turkish song of the damned".
Ett par sköna ballader med tunga "Death valley queen" och "The sun never shines (on closed doors)" i spetsen gör brygden snudd på fulländad.
För att sådan här intensiv och sprudlande musik ska fungera krävs en bra sångare och det har Flogging Molly i Dave King. Plötsligt är saknaden efter Shane, Jem, Terry och de andra inte lika stor längre.