Tillsammans med gamle Stone Temple Pilots-sångaren Scott Weiland blir Velvet Revolver ett 90-talsrockens all stars. Den ende anonyme är kompgitarristen Dave Kushner (tidigare i Wasted Youth och Electric Love Hogs). Det är helt klart Weiland och de tre Gunskillarna som lyser här. Men tro nu inte att det låter G nŽR och STP, för det gör det inte, i alla fall inte hela tiden.
Det här är inte ett hopkok av gammal skåpmat, utan istället något nytt och fräscht.
Då och då briljerar dock Slash med sina flinka fingrar och då känner vi igen oss. Och ibland påminner Weilands karismatiska stämma ruskigt mycket om grungerockens tidiga 90-tal.
Möjligtvis kan jag sträcka mig till att det låter som en ganska oväntad och spännande hybrid av dem båda, men betydligt mer aggressivt, snärtigt och ruffigt. Det är drivigt och alert och Slash och Kushners riffmattor, tillsammans med rytmsektionens klockrena taktbyten, låter aldrig lyssnaren tappa intresset. Här finns till och med plats för några rockballader av klassiskt snitt.
Killarna i Velvet Revolver har levt rockstjärneliv ända ut i fingerspetsarna, vilket även oftast präglar Weilands texter, men det är på största allvar och i en avskräckande donŽt-try-this-at-home-kids-anda!
Nu är killarna gifta/skilda och har barn, men vem säger att det skulle göra musiken mindre farlig? Det gör det inte.