Plattan Àr varierande och kan aldrig klassas som entonig. men det har blivit nÄgot Gessle-skimmer över annars lÄgmÀlde och tÀnkvÀrde pop-poeten frÄn Nyköping - och det klÀs honom inte alls. Visst hÀr finns ett par undantag som jag gillar. bra musikaliskt arrangemang i inledande "Burnout", dÀr texten ocksÄ har nÄgot att sÀga om sjÀlvbevarelsedriften i ett nödvÀndigt uppbrott. "SkogÄsfjÀril" som nÀrmast Àr ett förortsportrÀtt i tiden, och möjligen ocksÄ drivet i "Nattrafik". Avslutande "Den snabbaste finten i stan" Àr ett varm berÀttelse om den begÄvande liraren som inte riktigt lyckats sett till de normer dagens vÀrld sÀtter upp som spelregler.
Totalt saknar jag ÀndÄ det avskalade, nakna, och riktigt lÄgmÀlda mötet frÄn förra plattan.
Det vill sig inte riktigt
Efter ett avskalad akustiskt nedslag senast byter Staffan Hellstrand spÄr igen. Nu har han fÄtt Michael Ilbert som producent och han kompas av Eggstone pÄ plattan "Motljus". Men...? Nej, det vill sig inte riktigt. Jag har svÄrt att sÀtta fingret pÄ vad det Àr.
Foto:
Fakta
POP
Staffan Hellstrand
"Motljus"
(Playgorund music)