För att försöka reparera situationen släppte den amerikanska kvartetten den experimentella "V" (2001), men som förståeligt nog fick dålig respons och mest utmärker sig som det album många fans helst vill ta bort ur sin Live-samling.
"Birds of pray" (2003) var musikaliskt sett ett steg i rätt riktning, men också den något av en besvikelse. Att Ed Kowalczyk blivit pappa var något som satte stark prägel i hans låtskrivande och så fortsätter det tyvärr även på "Black mountain". Musan till Kowalczyks kreativitet är alltjämt hans fru och två döttrar och kärlek är det starkt genomgående temat på hela skivan, till och med i den enda sång som urskiljer sig något, anti-krigslåten "Home". Skriven ur en soldats perspektiv är det en låt som skulle kunna handla om vilket krig som helst, och som egentligen mest talar om en fars saknad till sina barn - ingen direkt politisk protest alltså.
Jag hade önskat att innehållet hade en större bredd och där saknar jag gamla Live, men det går inte att bortse från att låtskrivandet utvecklats och att texterna är djupsinnigt vackra. Och för min del har det ändå alltid varit musiken som varit det största dragplåstret, framförallt Kowalczyks röst som är det klart bästa musikaliska instrumentet, och musikaliskt så är det här det bästa sedan "Throwing copper" och det räcker långt!