Två skivor, där ettan bjuder på de riktiga klassikerna och tvåan mera huserar i den obskyra delen av Stoneskarriären och skivan innehåller också ett antal bluescovers.
Kanske mest för de verkligen inbitna, men visst är det kul att höra en favorit som "Neighbours" igen. Versionerna av "When the whip comes down" och Blues Brothersfavoriten "Everybody needs somebody to love" höjer också intresset.
Låtarna på skiva ett finns inte så mycket att säga om. Visst är "Honky tonk women", "Satisfaction" och "Paint it black" fantastiska låtar, men behöver vi verkligen dem i ytterligare en version?