Men å andra sidan, det är alltid samma kaxighet och samma fötter på jorden.
På nya "Kiss & tell" kan man även ana att Sahara Hotnights har sneglat lite på The Hellacopters, det låter inte helt olikt och de båda banden har väl i princip gått samma väg, från okontrollerat ös till självsäkert sväng.
Även Maria Anderssons röst har förändrats. Den är hesare och mer nyanserad och ibland verkar det som att hon har tappat en del av sin kapacitet. Men å andra sidan, vem har egentligen lyssnat på alla som säger att "den där Håkan Hellström kan ju inte sjunga ju".
Inte jag i alla fall.
Förra plattan "Jennie Bomb" kan ses som en transportsträcka från den geniala men bräckliga debuten "CŽmon letŽs pretend" från 1999, till det något poppigare sound vi bjuds på 2004. "Keep calling my baby" och "This difference between love and hate" är två mycket nämnvärda exempel. Men ofta är det faktiskt gungande rock som gäller och då kan det dofta av såväl AC/DC som Mötley Crüe.
Att Sahara Hotnights ingår i det som på andra sidan Atlanten kallas "The swedish sensation" ska vi vara stolta för. Ni får säga vad ni vill, men de är faktiskt ett av Sveriges coolaste rockband.
Titta bara på omslaget.