Då var det snabb hardcorerock som gällde. Sedan skedde en helomvändning.
Idag är det funk, blytunga beats, hip hop och electronica som står på huvudmenyn, medan gitarrerna får nöja sig med dessertmenyn.
Teddybears STHLM vet vad de sysslar med och de gör det oftast mycket bra. Men "Fresh" är måhända ett steg tillbaka från 2000 års "Rock nŽ roll highschool".
Här uppnås aldrig riktigt samma dansgolvsmagi som fanns i mötena med Thomas Rusiak i ovan nämnda albums titelspår, med Daddy Boastin i "Ahead of my time" eller i Kraftwerk-pastischen och 80-talshyllningen "Automatic lover" (de medföljande 3D-glasögonen i papp kan för övrigt tolkas som ett bevis på hur kärt bandet håller 80-talet).
Daddy Boastin finns med även här i den stundtals Primal Scream-osande "Little stereo", ett av de absolut starkaste korten, vid sidan av "Different sound" och första singeln "Cobrastyle".
Här nämns endast de tre första låtarna på "Fresh" och det är där det är som bäst, sedan släpper bandet greppet en aning och det tenderar att bli lite långrandigt. Ju längre speltiden går, desto mer instrumentalt blir det, vilket blir lite tröttsamt i det här fallet.
Teddybears STHLM tar som sagt ett steg tillbaka, men det är dock bara ett steg.
Ett litet steg dessutom.