För intervjuerna inför "The World Is Saved" är ungefär lika många som hon har gjort genom hela sin karriär och möjligen, enbart möjligen beror det på att hon kände sig tveksam inför släppet - ett släpp vars skiva i mångt och mycket hade ryktas vara en tillbakagång till den jazzinfluerade "Memories of a colour". Och just den skivan har en förmåga att dela upp skaran av fans i två läger: "Gillar" och "Gillar inte", för att uttrycka det kort sagt. Men oron är obefogad; "The World Is Saved" står på egna ben, samlar det allra bästa från senaste "This is Stina Nordenstam" och sammanför det med godbitarna ur exempelvis debutskivan. Och slutresultatet blir ett verk som exploderar på insidan. Som berör och som förstör, som leker och som fräser i det tysta. Som efter två lyssningar, eller om det så tar fem för dig, till slut äter upp dig i all sin vackra vemodighet och glädje. Och Stina, hon sjunger lika vackert som Stina alltid har gjort. Det här är utan tvekan en av årets bästa svenska popplattor.