Captain Murphy hade visat upp sin musik - med rötter i 1970-talets psychadeliska rock och distade gitarrer - på ett sätt som fick oss att glömma livets bekymmer, besvär och alldagligheter. Det enda som tycktes meningsfullt då och där var fest. Så vi drack och vi pratade och enades ganska kvickt om att det var ett framtidens Hellacopters som just då firade släppet av sitt första album. Drygt två veckor senare fick jag plattan i min hand och det är den som snurrar i stereon just nu. Frenetiskt och mycket och det är ypperligt bra. Visserligen inte lika själabejakande som spelningen på O-baren men det går å andra sidan inte att kräva heller. För skiva och live går som bekant inte alltid hand i hand. Men Captain Murphy är i alla fall där någonstans och tummar med sin stilsäkra musik.
Pluspoäng: musikern Anna Andersson från Rimforsa förgyller ett antal spår med sin vackra stämma.