Visserligen finns där ett par låtar som känns okej, inledande "Eight esay steps", "Not all me", en titel som kanske kan vara symbolisk för plattan, och radiopopiga "Excuses" funkar också. Men inte mer. Inget som riktigt berör eller bränner till. Mer än rösten då. Den har något ändå. Så med bättre låtmaterial, kanske det kan bli en revansch någon gång igen. Men då måste det i betydligt mer känsla i text och musik.