På "Hotel" sjunger han också på nästan alla låtar, och många gånger är sången framträdande. Och det är helt klart att låtskrivandet står i fokus mer än tidigare, och detta är utan tvekan det mest personliga från Moby hittills. Men sång är inte Mobys starka sida och många gånger räcker rösten inte till, och många låtar känns lite för repetitiva. Musikaliskt är det ett bredare album än tidigare (även om det är mycket mer pop än man skulle önskat), från tysta instrumetala Hotel till elektro-disko i Very och balladerna Forever och Temptation.
Det här är ett album som man antingen älskar eller hatar, men det är inte en ny Play (1999) och jag tvekar på att Hotel kommer någonstans i närheten av att göra samma intryck som Play. Medan play spelades på klubben, kommer det här snarare spelas i eftertimmarna.