"Ancora" är gruppens andra album efter den själbetitlade debuten som sålt över fem miljoner exemplar och legat etta i 13 länder, inklusive Sverige. Och det är inte svårt att förstå vad alla faller för. Det går inte att förneka att det handlar om fyra mycket begåvade sångare, mäktiga arrangemang och romantisk musik. Det gör liksom inget att bara två låtar är på engelska, de andra når fram lika väl ändå.
Det är främst låtvalen som gruppen faller på, som när det dyker upp tolkningar av "Ave Maria" och "O holy night" och som sedan blandas med flera nyare låtar som "Hero" och "All by myself". Men det går heller inte att komma över känslan över hur uppgjort IL DIVO känns, och det gör dem svårare att ta dem till sig. Trots att deras imponerande röster skiljer dem från mängden saknas en mer personlig prägel. Blandningen av pop och opera har nyligen kommit upp till ytan i och med artister som Josh Groban och Charlotte Church och det finns än så länge inte så många på det området, vilket gör att IL DIVO automatiskt står ut, men när de väl börjar dyka upp tror jag det kommer att bli svårt att särskilja dem ur mängden.