De är fast i tråkpopsträsket. Är det någon som minns Stereophonics? Eller tänk på Coldplays mörka stunder, eller kanske Suede på senare år.
Nåväl, riktigt så illa är det kanske inte. Ibland är "Silence is easy" faktiskt helt okej
Inledande "Music was saved" är rockigare än vad bandet annars är och förändring är alltid hälsosamt.
Phil Spector-producerade titelspåret är en mycket bra poplåt med en medryckande allsångsvänlig refräng med lagom hitpotential och förstasingelkaraktär. Det enda som dock går att spåra till producenten är en svag doakör i bakgrunden.
Det följande femte spåret, "Telling them", är också en liten ljuspunkt. Starsailor använder mycket stråkar och i nyss nämnda titel använder de dem maximalt, vilket inte är annat än positivt. Det massiva stråkarrangemanget för i alla fall mina tankar till Tindersticks, vilket kanske inte är så illa.
Men i de flesta fall maler Starsailor bara på trots att glöden redan har svalnat. Som om de stod och spelade utan att ens märka att publiken redan gått därifrån.
Glöden har svalnat
När jag först hörde talas om att den legendariske 60-talsproducenten Phil Spector var inblandad i Starsailors andra platta växte mina förväntningar.Min första reaktion var att det kan de här fyra brittiska popkillarna minst sagt behöva. Men inte ens Spectors förr så magiska hand kan tydligen hjälpa Starsailor.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Starsailor
?Silence is easy"
(EMI)