Vi får visserligen "Jackie", "Så länge vi har varann" ihop med Frida och inte minst "Clarence", där Plura går in och stöttar.
Solospåren på den första av dessa två plattor funkar också riktigt bra med "Sarah", "Hem till Stockholm" och "Till dom ensamma" som toppar. Vi får dessutom höra Scoccos lätt jazziga version av "Himlen runt hörnet", men dock var mer spännande på pappret än det i själva verket låter.
Problemen med den här skivan finns annars på den andra cd:n som tar upp lite mer okända sidor av Scocco och det blir i ärlighetens namn väldigt trist och anonymt. Soul, jazz och lugna ballader utan riktig spets och klass.
Det hade absolut räckt med den första skivan, som är riktigt bra, även om det infinner sig en viss mättnadskänsla även där.
Hälften hade räckt
Mauro Scocco har gjort mycket bra genom åren, inte minst tillsammans med Johan Eklund i Ratata. "La Dolce Vita" skyndar dock förbi Ratataperioden ganska snabbt och koncentrerar sig istället på soloartisten Scocco och det känns lite trist.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Mauro Scocco:
"La Dolce vita"
(Diesel music)