Den föregås av den här plattan som innehåller nyinspelade halvakustiska inspelningar av några av gruppens bästa låtar genom åren.
Och jag måste säga att i de allra flesta fall är de här versionerna bättre än de redan starka originalinspelningarna.
"Swamp thing" och "Seriocity" från "Strange times" framkallar rysningar och "Intrigue in tangiers" från personliga favoritplattan "What does anything mean, basically?" är helt underbar liksom “Second skin" från debuten “Script of the bridge", där Burgess lyckas väva in lite Beatles.
Kort sagt; en i stora stycken helt underbar skiva, där vi också får en skön version av Bowies "Moonage daydream". Chameleons har mycket kvar att ge.
Har aldrig låtit bättre
När Mark Burgess samlade ihop The Chameleons för comebackplattan "Why call it anything" ifjol så var det bandets första studioskiva på 15 år. En lyckad sådan tydligen eftersom bandet nu ska ut på stor USA-turné.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
The Chameleons:
"This never ending now"
(Paradiso/Border)