En rockresa som "peakade" 1986 med en världserövring vid namn "The Final Countdown". Därefter följde några oerhört framgångsrika år med världen över utsålda arenor och listettor och skivförsäljning som till och med skulle ha gjort Per Gessle och Roxette avundsjuka.
Framgångens baksida var att gitarristen John Norum hoppade av, tyckte det var för lite rock och för mycket playback i TV-studior. Efter femte albumet "Prisoners In Paradise" (1992) beslutade bandet att lägga ner. När de skitiga grunge-rockarna från Seattle gjorde entré fanns det inte längre plats för den melodiösa hårdrocken.
Men trenderna svänger - och när vi skrev 2004 gjorde Europe en efterlängtad comeback med "Start from the dark", ett album som markerade starten på en ny era för bandet.
Kvar från förr var de starka texterna, melodierna, refrängerna, som så tydligt kännetecknar Europe.
Men vad var då det nya? Jo, det gamla, faktiskt. John Norums återkomst. John Norums aggressiva och feta Gibson Les Paul-gitarrer som tjuter och viner och går in i märgen starkare än någonsin. Detta i kombination med Joey Tempests härligt klara stämma och självutlämnande texter har lyft Europe till ytterligare en nivå på nya "Secret Society", där låtarna går fram lika bra live som på skiva.
På nya plattan finns elva helt jämnstarka spår, många i fräscht upptempo. Det är varierat, men ändå en sobert avstämd helhet på något sätt. Det finns influenser från U2 i "Brave and beautiful soul", jag hör influenser från Neil Diamond och Bob Dylan, från storheter som Deep Purple och Thin Lizzy, men framförallt är det mycket Europe.
När jag för ett par år sedan recenserade "Start from the dark" gav jag fem tuppar, något jag idag skulle vilja revidera till fyra. Den plattan är inte lika jämnstark som nya "Secret Society".
Och när jag om ett par år ska recensera då nya "Whatever itŽs called" kommer jag nog att revidera "Secret Society" till sex tuppar. Hysén-klass helt enkelt, om ni minns matchen på Wembley ungefär samtida med The Final Countdown.
Utan den här plattan är din skivsamling fattig!