Men sedan "Starfish" i slutet av 1980-talet har det varit ganska tyst om pojkarna och de skivor som kommit har inte varit mycket att hetsa upp sig över. Lite så känns det med "Forget yourself" också.
Det är rocklåtar i midtempo med starka psykedeliska känslor, men utan det sting och de melodier som de skämde bort oss med i början av karriären. Det blixtrar till ibland som i låtar som "Don?t you fall", "Telepath" och "The theatre and its double", men annars är känslan tyvärr att det var bättre förr.
Inte som förr
Med ?The unguarded moment" gjorde australiska The Church en stormande entré för drygt 20 år sedan. Videon (på "Måndagsbörsen" tror jag det var) och låten var så häftig att ha genast föll och sedan dess har jag försökt hålla ögon och öron öppna för Steven Kilbey, Marty Wilson-Piper och de andra.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
The Church: "Forget yourself"
(Cooking vinyl/Bonnier Amigo)