Rallypack består till hälften av forna Lok, med Westerstrand och Daniel Cordero som fått sällskap av Max Flövik på elcello och trummisen Ian Paulo. Och nu två år efter Loks upprinnelse släpper man första albumet. Och det är svårt att inte göra jämförelser.
Rallypack låter musikmässigt inte alls som Lok. Elcello har ersatt gitarrer och tidigare rap ersatts av en mer melodisk sång, stundtals vrål, och svenska texter till engelska. Och det funkar. Ibland riktigt bra, exempel på det är Book of instructions och And in the car.
Även om det stundtals känns lite halvt om halvt oseriöst och fjortis. Som när man på Pissman, som för övrigt påminner om Korn och är riktigt bra, hivat in ett par svenska meningar. Varför? Och på Long Ride där man plötsligt börjar sjunga "Hooga chacka". Ett annat frågetecken infinner sig när den helt instrumentala "Piss on a piano", ett stillsamt pianostycke, dyker upp mitt på skivan. Men detta ett väl välkommet frågetecken.
Det är en väldigt varierande skiva, men rätt kul. Rallypack kör på lika hårt och med samma attityd som alltid. De sticker ut mer än Lok, och på ett grymt bra sätt. Gött!