Detta intryck förstärks när man lyssnar på låtarna, som är en vild blandning av egensinnig rap och pianobarsmusik aŽla Lill Lindfors, fast på engelska. Det är med andra ord ingen tillfällighet att Nellie McKay jämförts med såväl Eminem som Doris Day.
Och intrycket av Nellie McKay som något slags tonårsdotter hos Familjen Addams förstärks av de skräckfilmslika arrangemangen i en del av låtarna.
Men faktum är dock att denna osannolika blandning av låtar ändå blir lite tråkig i längden. De uppkäftiga upptempolåtarna är de bästa, medan de mer jazziga pianolåtarna gör att man gärna byter skiva.