Jöback hittar inte riktigt hem

Stackars, stackars Peter Jöback. Här går han från medioker schlagergosse till folkets älskling och sjunger sig älskad i Kristina från Duvemåla och allt går så bra tills han bara är fel.

Foto:

Skivrecensioner2003-01-07 14:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.


Hur ska Peter Jöback kunna räkna ut vad som gått snett, när ingen annan riktigt kan sätta fingret på problemet?
Han blir fnyst åt. Han "saknar utstrålning", han är "mjäkig musikalgosse", han har inget djup och allt han tar i faller platt till marken.
Så stackars Peter Jöback, som ju sjunger så tonsäkert och vackert, men bara blir missförstådd.
Jöbacks svårigheter blottar sig så obarmhärtigt på den här julskivan. Det funkar ganska bra i det nya materialet, där han plockat in grabbar som Per Gessle, radarparet Andreas Mattsson-Niclas Frisk och Mauro Scocco (även om jag måste säga att den sistnämnda upprepar sig rejält, hör bara: "jag viskar en bön inatt, för dom som inget har, för dom som gick in i natten, utan att hitta tillbaks?")
Men faktiskt känns det lite jobbigt att höra Peter Jöback yla vackert i de traditionella julklassikerna. Han kunde lika gärna sjunga från inköpslistan jag har i jackfickan och det skulle säkerligen också låta snyggt. Det faktum att jag inte kan sätta på fingret vad som fattas honom gör bara saken värre.

Fakta

JULMUSIK
Peter Jöback:
"Jag kommer hem igen till jul"
(Sony/Columbia)