Ett lysande exempel på det senare är Mats Ronander. Ofta bortglömd som en skicklig bluesmusiker bakom andra artister, som Kim Larsen, Sanne Salomonsen eller kanske Ulf Lundell om vi nu hoppar ända tillbaka till Nature-tiden i mitten av 1970-talet. Men sen "Malla" släppte sitt första soloalbum för drygt 20 år sen har han gjort en hel del bra på egen hand också, och somligt är mycket bra. 34 låtar finns med på dubbel-cd som ligger på diskarna sen några veckor. Jag känner plötsligt att denne artist rent av känns underskattad. Låtar som Kött&blod, Stum igen, och särskilt en rad låtar på cd två, exempelvis Timmen noll, För kärleks skull och Himlen gråter för Elmore James är något att gott sig åt i novemberdiset. En samlingsplatta som bör köpas - om du inte har låtarna förut förstås.