Trots detta säljer deras album i miljontals exemplar, unga beundrare skulle ge vadsomhelst bara för att få ta i Nick Carters hår och sen finns de äldre fansen, till vilken grupp jag själv tillhör, som hängt med sedan bandet debuterade för nästan tio år sedan med "Backstreet boys" och som nu lyssnar på dem i smyg då och då. Och varför? Jo för att de är, om inget annat, smarta. De vet vad det är de gör bäst och fortsätter med det, nämligen smöriga kärleksballader. Trots att det efter dem poppat upp pojkband överallt så är Backstreet boys fortfarande de bästa, tillsammans med Westlife, på det.
Det går liksom inte att inte älska ballader som "As long as you love me", "I?ll never break your heart" eller "Shape of your heart". Nästan fem år sedan senaste studioalbumet fanns en viss oro att de skulle komma ut med en helt ny och "vuxen" stil, vilket New Kids on the Block försökte sig på en gång i tiden och gick under totalt. Och visst avspeglar "Never gone" ett äldre Backstreet Boys, men ja, det är fortfarande Backstreet Boys.
Inledningsspåret "Incomplete" är den låt som mest känns som riktig Backstreet Boys-anda. Därefter följer en rad ballader, vackrast av dem alla är "Never gone" som handlar om att förlora någon närstående. Här och där försöker man sig på låtar i snabbare tempo, men det blir bara fel hela tiden som "My beautiful woman" och "Weird world" . Då vill man hålla för öronen och skämmas för att man lyssnar på Backstreet boys.