Singeln "The end of the world" funkar skapligt, även om den är långt ifrån den klass som Curesinglar brukar hålla. Bättre är det med "(I don?t know what?s going) On" och "Taking off" som faktiskt låter som i fornstora dagar. Avslutande balladen "Going nowhere" visar också att Robert Smith fortfarande kan.
Han sjunger fortfarande förträffligt, men en hel del av låtarna är så svaga att till och med Smiths röst blir jobbig att höra.
Cure har väl egentligen inte gjort någon helgjuten fullängdare sedan mästerverket "The head on the door" för snart 20 år sedan och inte heller den här gången lyckas de hela vägen. Guldkornen är få, men ganska starka och slutomdömet blir trots allt; "det var bättre förr".