Fortsättningen bjuder snarare på ett sökande bland olika bottnar. Några steg tillbaka till det tyngre rocksound som länge varit Hellacopters kännetecken för att därefter ta flera steg in en betydligare popiggare ljudvärld.
"Everything`s on TV" och "Monkeyboy" är två exempel på de båda varianterna.
Det är bra att Hellacopters söker nya marker och inte bara fortsätter mangla i de tyngre tegar där de plöjt genom åren. Men pop-spåret kan de släppa och satsa på att hitta formen i den rena, enkla rock`n rollen. Utöver öppningspåret är låtar som Creedencepastichen "I`m in the band" bra värdemätare på var bandet ska hitta en nydaning utan att släppa rötterna. Då är titeln på platts riktigt långt borta.