Det har jag svårt att avgöra, men liksom på föregångaren "Hollywood rebels" bjuder gruppen på tolv riktiga punkdängor där andhämtningspauserna är få och variationen liten.
Ändå fungerar det riktigt bra, i alla fall periodvis (för att fortsatta med hockeyjämförelserna). Låtar som "Itching fingers", "Democracy is dead" och "Justice" har klar hitpotential och när Voice of a Generationen drar ned på tempot en aning och låter få melodierna få lite större utrymme så är det kanon. Tyvärr är de låtarna i minoritet och det allmänna omdömet dras ned av ett antal "gasen i botten-låtar", där farten och energin tar udden ur allt vad melodier heter.
Larmig punk utan paus
Den nya sättningen av Voice of a Generationen sägs i pressreleasen vara ?samspelta som ett punkens svar på Sovjetiska superfemman i ishockey".
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
PUNK
Voice of a Generation:
"The final oddition"
(Burning Heart)