Växlingen mellan höga och låga toner är något som passar hans röst perfekt och något han briljerar med skivan igenom. Ja öppningsspåret "Eye of the storm" sätter tonen för ett perfekt rock/metal album, men med besvikelse får man traggla sig igenom resterande tolv spår med tunna texter, med undantag för "Where the sun never dies". Till exempel förstår jag bara inte varför en kvinna börjar yla eller joddla nästan i "Shekina"...låter som Sarek helt plötsligt. Dessutom sjungs det på svenska mitt i allt. Det går inte ihop. Riktigt imponerande är att Billy Corgan, före detta medlem i Smashing Pumpkins, finns med som gästartist på "Hooray, It?s L.A.". Men det hade varit ännu bättre om man hade kunnat höra honom också.