Men efter ett nytt försök med denna Mando Diaos tredje platta, "Ode to ochrasy", träder någonting intressant fram.
Efter ytterligare en chans kommer äntligen nyanserna, allt får ett efterlängtat sammanhang och det svänger så jag nästan trillar av stolen. Det svänger hela vägen hem och jag har blivit lurad igen.
Nu ska sägas att alster nummer två av denna Borlänges kaxigaste rockexport, "Hurricane bar" (som tog Mando på en 137 spelningar lång världsturné), tyvärr gick mig ganska mycket förbi, bortsett från en och annan radiospelning. Men en sak är säker, Mando-killarna har mognat. De som tidigare vann medieuppmärksamhet på sitt skrävlande om att vara bäst - inte bara på hemmaplan, utan bättre än både Beatles och Stones - verkar ha dämpat lite av attityden (eller har jag kanske bara missat något).
Spåren på den till viss del Björn Olsson-producerade "Ode to ochrasy" är inga enkla och lättillgängliga "Mr Moon" eller "The band". De kräver lite mer av lyssnaren, lite mer arbete. Detta gör i slutändan Mando Diao till vinnare. Närmare Beatles och Stones har bandet aldrig varit.