Nu är uppföljaren här och "Face the music" har alla möjligheter att bli samma framgång.
Kanske att det förutom redan singelsläppta "Take me away" är lite tunt med riktigt säkra hits, men i gengäld har plattan flera låtar som växer undan för undan.
Den är också mera varierad, även om bandets kännemärke fortfarande är de tempostarka poplåtarna med starka refränger iklädda synthkostym. Vid några tillfällen väljer man dock att dra ned på tempot. Ett bra grepp. Hör bara "Summer low" som är en riktigt stark ballad.
Inte lika tätt med hits, men en platta som jag tror kommer att växa sig starkare. Melody Club är mera än en dagslända.