Bara att ha ett tremannaband utan basist och att trummisen Johannes Kanschat bara spelar på två trummor talar sitt tydliga språk.
Lite Cramps ibland och en hel del spännande låtidéer, men tyvärr har jag väldigt svårt för en falsettsjungande Lisa Sundqvist. Det är kul en stund, men på en hel platta blir det jobbigt. Det känns mycket bättre när hon tonas ned som i "Second hand teenanger", eller när hon får dela på sånginsatserna med Frode Fivel i låtar som "Summer warmth" och "A little bit hurt".
I dessa stunder gillar jag Hello Goodbye skarpt. Annars är det mera Goodbye än Hello…
Mer goodbye än hello...
Trodde länge att ett band med namnet Hello Goodbye skulle lira klassisk Beatlespop, men det räckte att höra första låten på "Heart attack" för att inse att så inte var fallet. Det här svensknorska bandet rör sig i betydligt vildare popmarker än så.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.