Mera harmonisk Magnus

Det var en sviken och bitter Magnus Carlsson som mötte skivköparna på solodebuten "Allt är bara du, du, du". Kärlekssorgen präglade låtarna och svärtan kändes igen från Weeping Willows första plattor.

Foto:

Skivrecensioner2003-07-12 07:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När Carlsson nu åter ger sig ut på soloäventyr är det en mera harmonisk man vi möter. Han har åter mött kärleken och nu skymtar han åter ljuset i tunneln, vilket också präglar skivan.
Nu ska man inte tro att Magnus Carlsson gjort en platta om ljuv och evig kärlek för oron att bli övergiven finns där fortfarande.
"Åh Elin kom tillbaka/utan dig är jag halv/jag vill inte ha någon annan/jag tatuerar in ditt namn" sjunger han i "Elin" en kärleksförklaring till den nya partnern.
I låtar som "Slit & släng mig" och "14 œ" sjunger han om oron över det samhälle vi lever i och plattan rymmer också ett par typiska Carlssontexter om svek och kärlekssorg.
Musikaliskt samarbetar han denna gång med Malmös eminenta poptrio Eggstone, som efter ett par starka 90-talsalbum helt försvunnit från musikscenen. Deras popiga anslag ger Magnus Carlssons texter en lite annan dimension och kan den här platta dessutom bidra till Eggstones comeback skulle ingen bli gladare än jag.
Singeln "Jag ber dig" är en riktig höjdare liksom "(Jag trodde inte att) du fanns, redan nämnda "Elin" och Strys "Nollgradig", men jag hittar egentligen inga svaga spår på den här plattan.
"Ett kungarike för en snabb uppföljare".

Fakta

ROCK
Magnus Carlsson:
"Ett kungarike för en kram"
(Warner)

Läs mer om