Merritt klarar utmaning galant

Snacka om utmaning!
Att följa upp ett mastodontprojekt, bestående av 69 genomgående eminenta popmelodier om kärlek, kan vara näst intill dömt att misslyckas.

Foto:

Skivrecensioner2004-05-15 09:26
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"69 love songs" från 1999 gjorde Stephin Merritt till en levande legend i popnördsvärlden. Han skriver all text och musik till The Magnetic Fields (plus en rad andra egna band) och han gör det med en handvändning utan att det på något sätt blir några hastverk. En mer produktiv låtskrivare får man således leta länge efter, om det ens går att hitta.
Nya plattan "i" (alla titlar börjar på denna bokstav) är inte en trippel-cd med 69 sånger om olycklig och ouppnåelig kärlek, men likväl med 14 fantastiska alster på samma tema.
Med sin mörka och karaktäristiskt dystra stämma sjunger homosexuelle Merritt om männen han aldrig kommer att få eller om de som har svikit.
Det är då lätt att ta Stephin Merritt för att vara en fullblodscyniker, men hans ibland hatiska deklarationer om "den där förbannade kärleken" är så underfundiga att även när han sjunger om de mest emotionellt hopplösa situationerna, går det inte göra annat än att le.
Musiken är lika mångbottnad som texterna och Stephin Merritt har en osviklig känsla för melodier. Det är bara att konstatera.
"I thought I was your boyfriend", "ItŽs only time" eller kanske "I donŽt really love you anymore".
Jag behöver definitivt inte säga mer än så.

Fakta

POP
The Magnetic Fields
"i"
(Nonesuch/Warner)

Läs mer om