Men det betyder inte att Belle & Sebastians femte fullängdare (förra årets soundtrack till filmen "Storytelling" borträknat) "Dear catastrophe waitress" skulle vara en dålig platta. Tvärtom.
Visst, bandgeneralen, sångaren och låtskrivaren Stuart Murdochs vassa underfundighet har försvunnit lite i takt med nyhetens behag. Även den intellektuella och oskuldsfulla popnördscharmen har tynat bort en aning. Här finns ingen "Like Dylan in the movies" eller ?Judy and the dream of horses", men å andra sedan andra för bandet helt nya intressanta grepp.
Belle & Sebastian är annars kända för sin egen popmix av influenser som Nick Drake, Smiths och Simon and Garfunkel. Och att i svängiga "IŽm a cuckoo" sno ett sound rakt av från 70-talsrockarna Thin Lizzy, och i texten dessutom tydligt meddela var man "stulit" det, är inget annat än genialt. Den överraskande samspeltheten som finns på hela plattan och framförallt i titelspåret, har Belle & Sebastian aldrig visat tidigare.
Avslutande "Stay loose" är det absolut starkaste spåret. Lite Clash, lite Police, lite DexyŽs Midnight Runners, allt i en perfekt dryga sexminuters monotoni.
Belle & Sebastian är glädje.
Mindre charm, men med nya grepp
Det är svårt att lyssna på "Dear catastrophe waitress" utan att tänka på att det är samma skotska band som för sex år sedan gav oss "If youŽre feeling sinister", en av 90-talets bästa och kanske viktigaste popalster. Glappet mellan dessa två är tyvärr ganska stort.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Belle & Sebastian
"Dear catastrophe waitress"
(Rough trade)