Redan inför debutalbumet, Blood Panic (2003), var förväntningarna stora, med tanke på Wendins tidigare framgångar som medlem i punkbandet Monster, och den visade sig vara inget mindre än fantastisk. Kanske ännu större var mina förhoppningar på den mycket efterlängtade uppföljaren, "To die alone". Och ja, den är precis allt man hoppats på! Den här gången visare Moneybrother en ännu mer känslosammare sida och det blir ett mer romantiskt album. Om alla de känslor som tar vid när ett förhållande tar slut och man står ensam kvar. Från ånger i discoinspirerade, "They?re buildning walls around us", till ensamhet i balladen, "It ain?t gonna work", där Anders Wendin snuddar på känslan till albumstitetln, att dö ensam. Till saknad i "The use in trying".
Moneybrother vågar och resultatet blir ärligt, smärtsamt, vackert och helt underbart.
Liksom debuten är "To die alone" producerad av Jari Haapalainen. En långsammare platta med mer stråkar jämfört med tidigare. Där Anders Wendin från Ludvika i Dalarna återigen visar sin brillians som låtskrivare och musiker.
Jag är helt sjukt nöjd när jag ligger här i soffan och lyssnar till denna grymma skiva för minst femtonde gången den här veckan och bara längtar tills jag får höra det live.