Annika Fehling har en bra röst, särskilt i lågmälda viskande sånger som fylls på med stilla och ganska snygga gitarrslingor. Det är dom låtarna som känns mest och äkta. Inte popskvalet i "Megaphone" som just nu försöker utmana svensktoppslistan.
Några spår som består
Hon har släppt ett dussintal plattor. Men Annika Fehling tycks gott mig förbi. Men här finns faktiskt några spår som kan bli små bestående avtryck. Viskande titelspåret "Happy on the red", och framför allt "Untill I will" och "Carry me" båda med en tydlig smak av Joni Mitchell.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Annika Fehling
"Happy on the red"
(Slow Food Music)