Nu är låtar som "Mellan dej och mej" , "Evelina" och "Håll om mej" något helt annat. De lyfter till lågmält ackompanjemang av gitarr, piano och lite stråkar och blås. Inga trummor eller basgångar från det elektrifierade 1980-talet som skymmer. Det räcker med det nakna, det enkla. Då kommer det ärliga och känsliga fram som skönheten i gryningen. Jag har alltid varit kluven när det gäller Lemarc. Men den här plattan tar jag mer än gärna till mig. Det gäller inte minst nyskrivna "Marias kyrka" som bara förstärker känslan att det är så här Lemarc ska låta.