Nästan bortglömda

Det var visserligen främst i hemlandet som bandet skördade stora framgångar, men även många svenska indiepopare diggade de täta gitarrmattorna som bjöds.
Den här plattan väcker därför en del minnen till liv och trots att det gått tiotalet år sedan det begav sig så funkar det hyggligt fortfarande. Visst har tidens tand gått hårt åt en del låtar, som känns mossiga och sega i dag, men andra håller bra än.
Tänker då speciellt på "Twisterella" och "OX 4", men också på "Chelsea girl" och "Birdman". Riktiga gitarrbomber alla fyra, men samtidigt ger den här samlingsplattan ganska bra svar på varför Ride aldrig på riktigt lyckades etablera sig bland de stora.
Det är något som saknas för att Ride ska nå ända fram.