Och nu, några år srenare, är det dags att släppa i från sig uppföljaren, "Two way monologue" - en smått experimentell popskiva där referenser utan tvekan kan dras till Burt Bacharach, Badly Drawn Boy och möjligen inslag av Ed Harcourt. I bland blir det nästan på gränsen till för välgjort, men om vi försöker bortse från detta faktum finns här en samling stillsamma, men utsvävande, melodier. Godkänt, absolut!
Nästan för välgjort
Underbarnet från Norge skrev på för Virgin vid 17 års ålder, släppte i från sig en skiva och hyllades.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Sondre Lerche: "Two way monologue"
(EMI)