Samlingen "Bäst" från förra året visade vilka guldkorn det paret producerat under åren och här bygger man vidare på samma framgångsrika formel. Lite skramligare än vanligt i inledande och rätt fräcka "Stick i väg", men också skön lägereldskänsla i "Nitroglycerin" och mysig finurlig popkänsla i "Lalalalalala".
Singelsläppet "Hey, hey" har också ordentlig hitpotential. Olle Ljungströms texter är i vanlig ordning en riktig berg och dalbana mellan geniala formuleringar och rena banaliteter. Men för den som kan sin Olle är det inget bekymmer. Hans röst är också fortfarande lika stark. En särling inom svensk rockmusik, men en särling med sinne för bra låtar.
Olle Ljungström är sig lik
Ända sedan Olle Ljungström efter nästan tio års tystnad inledde sin solokarriär i början av 1990-talet har hans skivor präglats underfundig popmusik med lite lätta countryinslag. Så är det även denna gång och som vanligt har Olle samarbetat med låtskrivaren Heinz Liljedahl och det med gott resultat.
Olle Ljungström
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Syntheziser
(Metronome/Warner)